Dear Mathias Rosenlund

Kära Mathias,

jag har just läst Kopparvägen 20 och för så mycket som jag håller med på dig att folk skulle vara mera medvetna om (dold) fattigdom i Finland – och följaktligen agera – måste jag tyvärr säga att boken inte är bra skriven. Svenska är min typ fjärde språk, dvs jag brukar hålla mig tyst när det gäller sättet (det svenska) språket används, men eftersom du tacklar ett tema (eller flera) som är såpass relevant för vårt samhälle, kunde jag inte bara låta bli.

I ett nörskal: jag var på sida 40 och märkte att du hade på tredje gången använt samma idiomatiska uttryck (“med nöd och näppe”): det står ut. Då och då fattas ord av misstag. Och det värsta är att varken stil eller tema graderar, det känns som om jag läste det samma blogginlägget i genomsnittskvalitet om och om.

Med en vänlig hälsning,

– M.

PS Vem är jag att jag törs kritisera? En fattig antropolog som har lidit av psykisk ohälsa hela sitt vuxna liv. Detta tillsammans med det faktumet att jag är en ulkomaalainen (nej, värre, jag är en itäeurooppalainen) har påverkat min förmåga att skaffa sig ett förnuftigt jobb. Jag handlar nästan enbart på Lidl och är inte bara ekonomiskt beroende av andra, fast jag inte vill. Jag tycker bland annat om att läsa och fotografera. Om det finns intresse från din sida så kan vi visst träffas över en kopp (jag kan bjuda på så länge vi träffas någonstans “billigare”) och diskutera saken vidare.